Föräldraskap

Skolplikt råder.

En film om hur skolplikten känns. Suck! Av Emmy Sand.

(OBS! Detta inlägg och film publiceras med godkännande av min dotter).

Skolplikt råder. (Läs SKOLPLIKT RÅDER – PUNKT!). Nyss hemkommen från skolmöte igen. Vilket i ordningen vet jag inte. Mentorer, rektorer och kuratorer. Alla tjatar de om samma sak. Skolplikt råder. JA, jag fattar det! Jag fattar det i hjärnan men idag brann det fan till i Hjärtat! Alltså jag är så trött på SYSTEMET! Ja, det är ju fantastiskt att vi har gratis utbildning i Sverige, vilken bra och fin RÄTTIGHET – MEN vad spelar det för roll när det enda det handlar om är PLIKT – En plikt jag som förälder har enligt lagen att se till att mina barn deltar i skolans arbete, på plats. Och barnet egentligen inte vill? Varför är jag så arg på det här nu då? Ja …

Dottern går nu i åttan. Sedan åk 3 har vi sprungit på möten. Varit med i skolan, haft anpassad studiegång, psykologer, samtal, utredningar, sammanbrott och kamp … nått 20%-spärren i frånvaro, mer utredningar och möten och ”hot” om orosanmälningar till Soc. Det är inga ”fel” på henne, inte mobbad, inga inlärningssvårigheter, bra betyg, har kompisar. Är glad och kreativ hemma, när hon får vara fri att skapa det hon själv vill. Vad gör man när man har ett fullt friskt, klokt, fantastiskt barn som bara inte VILL! Inte vill gå till skolan för att det känns helt meningslöst! Vissa dagar vill hon till och med gå dit och gör så, med glädje. Vad gör man som mamma när varje morgon börjar med en klump i magen … hur ska det bli idag då? Ska hon gå? Inte? Kampen i mig när jag ”tvingar” iväg henne och får hem en tjej helt slut på energi som ligger i sängen under täcket i fyra timmar efter skolan? Med gråten i halsen eller strömmandes ner för kinderna? För att hon och jag uppfyllt skolplikten. Eller när hon har en dag när hon bara inte kan gå dit, jag frånvaroanmäler henne och hon är hemma och får utlopp för sin kreativitet, mår bra och har energi – men då gör jag som förälder fel för Skolplikt råder …

Jag vill passa på och säga att vi genom dessa år mestadels haft fantastiskt fina och engagerade lärare, mentorer och rektorer. Tillmötesgående, som vill min dotters bästa – fast INOM RAMARNA FÖR SYSTEMET. För det är så det ser ut .. just nu. Det är inte PERSONERNA i skolan jag är upprörd på. Det är SYSTEMET vi alla bidrar till att upprätthålla. Men NÄR är det nog då? När ska vi börja lyssna på riktigt på barnen och på oss själva? Hur mår lärarna i det här systemet? Och rektorerna? Varför finns det inga alternativ i Sverige? Varför ska alla stöpas i samma form? Värderas, mätas och utvärderas. Hur länge ska vi uppgivet rycka på axlarna och säga: ”Det är så här det ser ut, det bara är så”.

Jag har många fina (en hel del jobbiga) samtal med min dotter och hon har så kloka åsikter. Tex: ”Men mamma, ska det inte räcka med att jag bara inte vill gå till skolan? Att jag är ärlig? Att det inte känns rätt för just mig? Eller måste jag bli sjuk för att få slippa? Eller börja ljuga? Varför har någon annan rätt att bestämma över mig och mitt liv?

Jättebra frågor tycker jag! Vi vuxna har ju friheten att byta jobb om det inte känns bra. Men våra barn, de ska gå till skolan oavsett hur det känns eller hur det ser ut … för Skolplikt råder.

Hur som helst tycker jag det är en svår balansgång vi som föräldrar har i dagens skolsystem. Jag vet att jag inte är ensam. Den psykiska ohälsan bland unga ökar, larmrapporter om hemmasittare … men Tänk om … Tänk om det är så att det inte är nåt ”fel” på våra barn som ska anpassas järnet in i mallarna och värderas enligt matriser och nationella prov? Tänk om det är så att barn och unga signalerar att något är jäkligt snett nu med hur skolsystemet är uppbyggt?

Jag har inga svar på hur det nya skulle se ut, men det finns många andra modeller och metoder som fungerar väl världen över. Tänk om vi skulle börja med att höja blicken, öppna sinnet litet och börja ställa oss andra frågor om hur vi kan skapa Den Nya Skolan i Sverige? Hur skulle den se ut? Hur kan vi tillmötesgå våra barn och unga IDAG för sannerligen är det här skolsystemet sprunget ur en annan tid, och har passerat förfallodatum för länge sedan. Vet vi ens vilka utbildningar som krävs för framtidens jobb i den rasande takt utvecklingen går?

Ett är då säkert … som läget känns som förälder just nu, att sitta mellan systemet med skolplikten samtidigt som jag ser vad det gör med min i övrigt kreativa pigga tjej … så är jag benägen att hålla med … det känns SUCK!

Tagged , ,

2 thoughts on “Skolplikt råder.

  1. Vilken bra liten film! Jag känner igen tröttheten och uppgivenheten. Det är likadant i vår familj. Skolplikt är ett tankefel, och de s.k. professionella vet oftast inte så mycket, enligt mig.

    1. Tack Britta för din kommentar <3 Ja Skolplikten hade säkert en fin tanke från början ... men idag känns den väääldigt gammaldags.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *