Flickan och Kärleken

Bild av TanteTati från Pixabay.

Det var en gång en flicka sprungen ur Kosmiska vindar i Universums mitt. Hon kom till Jorden och visste att hon i sitt sanna väsen var ren Kärlek. Hon hade noggrant valt sina föräldrar, de var perfekta för hennes syfte på planeten. Hon hade ett uppdrag – Att förkroppsliga Kärlek på alla plan. I den fysiska kroppen, i barn, djur, natur, medmänniskor, förankra i planeten Jorden och tillbaka ut i Universum. När hon föddes stod planeterna in perfect alignment för hennes mission och inträde till Jorden.

Tidigt, tidigt använde hon sig av de givna tecknen. Fåglarna på himlen, färgerna på vattnet, kattens stråk över gården. Hon följde sina inre naturliga instinkter. Visste att hon var Älskad och Omhändertagen. Av Universum – eller det Stora Blå som hon kallade det. De vuxna trodde hon pratade om himlen och hon lät det vara så.

Hon levde sitt liv och föräldrarna födde ett barn till. Hennes Stjärnbroder, hennes far från ett tidigare väldigt fattigt liv i Ryssland. Hon hade längtat så efter att återse honom och nu var han äntligen här. Hon tog hand om honom och beskyddade honom med sin energi. Hon pudrade och bytte blöjor som en riktig extramamma. Hon svor tidigt en ed att beskydda honom från all Världens ondska och att ta hand om honom. Precis som han gjort för henne i det tidigare livet i Ryssland. Han hade gjort sitt alla bästa för att föda henne och ge henne en framtid i det bistra, krigiska, kalla Ryssland.

Nu hade hon återigen förärats med En stund på Jorden och skulle få uppleva ännu ett Jordeliv. Hon lät livet leva genom sin kropp. Sprang alltid, och hoppade. Full av Liv och Glädje kände hon hur Kärleken sprang ur hennes kropp och genom hennes kropp och genomsyrade allt och alla hon mötte. Allt var möjligt och allt var vackert.

Änglarna, de som människorna kallade de döda, vandrade nära henne dag som natt. De var fullt naturliga tills hon av sina föräldrar förstod att det inte var allas sanning. Den dagen när hon berättade för sin far att det satt en kvinna bredvid honom på sätet i bilen. Pappa försäkrade henne om att ingen satt där. Men hon såg ju kvinnan, med mörkt hår, hon såg också den rosa färgen på sätet som tydligt visade hennes energi.

När hon var nio år såg hon hur Kärleken dog. Hennes föräldrar beslutade att skilja sig. Hon såg hoppet slockna i sin fars ögon, medan förväntan tändes i hennes mor. Mor handlingskraftig kvinna. Far blev sittandes kvar övergiven. Hon hade nu inte bara sin käre Stjärnbroder att sörja för utan även sin far. Modren skulle nog klara sig. Hon hade en helt annan energi. Ett annat ursprung. Styrka och Glädje.

Hon mindes sitt uppdrag på Jorden – Att förkroppsliga Kärlek – och insåg att det skulle bli en tuff uppgift. Hon tog hand om sin far och sin bror så gott hon kunde. Kände deras behov som sina egna. Sina egna behov glömde hon bort. Hon slutade dansa. Slutade sjunga. Blev duktig. Gick igenom skolan med höga betyg och presterade i allt hon kunde för att få beröm.

I tonåren började hon upptäcka Kärlek i relation till pojkar. Sex. Spännande. Skönt. Men på nåt sätt förbjudet. Något man gjorde i skymundan. Tidningar och filmer visade groteska scener på kvinnor som förnedrades i olika förvridna ställningar. Flickan ställde sig frågan om det här är allt? Är det så här Kärleken ser ut på Jorden? Hon förväxlade mer och mer Kärlek med Sex och till slut var hon en robot som gav sin kropp till män i sexuellt syfte, för att hon törstade efter Kärlek. Hon gled allt längre ifrån Sin Inre Sanning, sitt Kärleksursprung. Det som var hon. Kärlek i Sin Renaste Form. Hon gav sin kropp i många år. Till män. Glömde glädjen kroppen brukade ge henne när hon fortfarande var ett med Universum. Nu avskuren och lämnad till sitt öde på Jorden. Kroppen blev ledsen. Flickan blev sjuk. Kunde till slut inte använda kroppen. Den var helt stel och död.

Livsläxan hittills hade varit tuff men preparerat henne väl. Pappan klarade sig väl och mötte Kärleken otaliga gånger i livet. Mamman var fortsatt stark och gick sin egen väg. Men brorsan hade varit tuff. Att se honom glömma bort Kärleken genom att välja Knarket hade smärtat henne hårt. Knark. Droger. Detta smutsiga, farliga, förstörande skit som bara fanns på den här Planeten. Att förlora honom gång på gång. När han var påverkad var han inte hennes bror, som hon kände honom. Helt personlighetsförändrad. Som en mörk skugga från det förflutna. Rädslan. Den ständigt närvarande rädslan för att förlora honom i förtid. Hon visste ju att de båda hade verkligt viktiga uppgifter på Jorden. De skulle stödja varandra genom livet. Det var deras överenskommelse från Ursrunget, Källan, det kontrakt de skrev innan de kom hit. Rädslan för att han skulle dö från Jorden av allt Knark. En människa väljer ju ändå sin väg när hon väl kommer ner. Det finns en plan, en karta. Men vägen kan ta sig olika uttryck. Krokiga vägar. Eller så förstår man inte alltid vägarna just när de sker.

Hennes strategi för att kunna hantera smärtan var att förklara honom som Död. Varje gång. Död varje gång han var hög som ett hus. Varje gång tändes hoppet igen när han valde behandling. Hoppet att få tillbaka honom i sitt liv. Att än en gång få vandra sida vid sida med honom. Hennes käre bror som hon älskade så högt. Över allt hon någonsin kunnat uttrycka med sina Jordiska verktyg. Det övergick hennes mänskliga förstånd. För att slippa undan smärtan att se sen bror i detta tillstånd valde hon att stänga ute brodern. Han var Död. Flickans hopp Dog. Rädslan tog över och separationen var ett faktum.

I många år drogs hon med sin egen smärta dag ut och dag in och glömde nästan bort att hon hade en bror. Han var i samhällets mörka sida. Hon i den ljusa. Han tog droger. Hon med, fast legala sådana. Mediciner som drogade hennes kropp och dövade smärtan. Smärtan hon inte var villig att möta …


Flickan som nu hade blivit Kvinna befann sig Avstängd och Instängd i en Stel och Sjuk kropp. Några livgivande år hade den förstås när barnen kom. Barnen från Ursprunget, som kom med läkningen. Tre barn födde hon på elva år. När hon var 40 kom det sista och det var då allting började. Läkningen. Tillbaka till Ursprunget. Rening på alla plan. Att skapa balans. Hon fick från djupet av sitt inre en impuls – CLAIM MY BODY – I need to Claim My Body again! Göra anspråk på min egen kropp. Igen. Hon behövde minnas det hon glömt. Att hon var en LOVE-warrior, en Ren Kärleks-Krigare. På Jorden passade inte ordet krigare så bra. Men Kärleks-Krigarna rider ut över Universums mest behövande områden och sprider sina energier. Förkroppsligar och Förankrar Kärlekens Vibration. Hon behövdes på Jorden. Men just nu behövdes hon mest för sig själv …

Barnen kom som utsända vägvisare från Källan. De lärde henne nytt om Livet. Lärde henne se Jordelivet på nytt genom ett barns ögon. Det hon själv glömt. De öppnade upp hennes system och kropp. Inifrån och Ut. Alla kom med olika gåvor. Lärde henne olika läxor. De kom med kaos, omstart, rening, balans, flyttar, inre resor och yttre äventyr. De påverkade redan i Livmodern med sin närvaro. Pockade på med sin omruskande energi. Något nytt är på väg! Vad ska ske denna gång? Hon hörde en inre röst som sa: ”Barnen kommer med Läkning, Kom ihåg att Barnen Läker Dig”.

Barnen kom alla med Liv och påminde henne om Kärleken. Alla på olika sätt. Även icke biologiska barn, som inte inkarnerade via hennes livmoder, kom med Kärleksgåvor. Förklädda i arbete och provokation, Frustration och Vrede. Men när stormen bedarrat såg hon tydligt vad som fanns kvar. Mening och Kärlek. Meningen med hennes liv var att förkroppsliga och förankra Kärleken På Jorden. Men ack så svårt det var. Och så lätt att glömma bort i jordesnurret, det som kallas vardagen. Skolan, väckarklockor, danslektioner och matkassar.

Barnen sa: ”Vi ska ta över världen. Vi ska skapa paradiset på Jorden. Vi ska slåss mot Goliat. Tro på mig. Lyssna på mig.” Barnen kommer med Den Nya Sanningen. Om vi bara kan lyssna på dem. De, som är mindre, yngre, men ack så mycket större i Anden. De har den nya informationen med sig i sina kroppar. De kommer med den intelligenta KärleksKraften, är i kontakt med Källan. Här för att väcka upp oss som slumrar, som somnat, som har i uppdrag att förkroppsliga Kärlek.

Kvinnan har förkroppsligat flera nya Underbara Kärleks-Krigare. I uppdraget ingår Kärleksfull uppfostran och att erbjuda grogrunden för Barnen att växa upp i Trygghet, Kärlek, Respekt och Ärlighet. Kärleksfull gränssättning och Sanning. Att vara sann mot sig själv och mot barnen. De är kloka. De kan handskas med Sanningen, men inte med Ljug. De behöver veta att De är att räkna med.

Kärleken råder. En era är över. En ny era startar. Där Kärleken råder …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *